2010-07-03
ja, nu är klockan 00.44, alltså det är lördag nura.
ja jag sitter alltså här själv och tänkte dela några tankar som flyger och flänger
jag hatar att sitta själv,jag hatar att vara ensam.
jag känner mig helt tom och gråter hela tiden, nu kanske ni tror ja är värsta freaket, men så är det.
jag har ingen aning varför det är såhär, om det är ppillren som orsakar detta eller om det är något annat,
eller ja, det kan ju vara en grej till, men de vill ja inte ta upp här i bloggen.
När jag sitter ensam dyker alla konstiga tankar upp i huvudet på mig, jag vet inte hur ja ska beskriva hur jag känner, elr man kan säga... att jag känner mig inte tillräckligt bra, vet ej hur ja ska förklara de med ord, men den förklaringen får räcka.
Jag har fått upp tanken på att prova skära mig, men vad ger de egentligen, massa ärr på hela kroppen, inte så fint precis, men tanken har ändå ploppa upp i huvet på mig.
känns som jag är på botten av allt just nu, och alla andra får lida.
Jag är ständigt på dåligt humör, skriker åt kompisar och föräldrar, och bråkar med dom som är nära.
ja vill bara att någon ska komma och hålla om mig, ja vill inte vara ensam, när ja inte är ensam så rullar inte dessa tankar runt i huvudet.
och johan, jag älskar dig så otroligt mycket och jag hoppas du känner lika om mig som jag gör för dig.
jag brukar vara riktigt jävlig mot dig ibland, och de ber ja om förlåtelse för.
jag överreagerar hela tiden som tillslut leder till bråk som slutar med att jag ligger hemma och gråter och undrar vad det är för fel på mig..
men innerst inne finns du, och betyder jävligt mycke! jag har bara svårt och visa de..
du har tagit mitt hjärta, jag är helt såld.
vad skulle jag göra utan dig?
alla framsteg och motgångar vi gått genom tsm, vilka minnen!
ett minne som aldrig ja kommer glömma är första dagen vi träffades, båda var lite halv emo,
och ja undrade; va fan ha mamma drage hit fr konstig typ?
och sen när vi red så sa du: nu måste vi bli vänner så vi kan rida tsm.
jag hoppas vi håller ihop länge, tsm eller vänner, glad i vilket fall!
nu skriver jag igen att jag älskar dig även fast jag vet att ja skrev de i början,
men det är verkligen så jag känner, du är helt fucking underbar!
min pojke och min allra bästa vän, sista saken ja vill skriva är
DU ÄR SOM LOVA, ALLT OCH LITE TILL! ♥
ja jag sitter alltså här själv och tänkte dela några tankar som flyger och flänger
jag hatar att sitta själv,jag hatar att vara ensam.
jag känner mig helt tom och gråter hela tiden, nu kanske ni tror ja är värsta freaket, men så är det.
jag har ingen aning varför det är såhär, om det är ppillren som orsakar detta eller om det är något annat,
eller ja, det kan ju vara en grej till, men de vill ja inte ta upp här i bloggen.
När jag sitter ensam dyker alla konstiga tankar upp i huvudet på mig, jag vet inte hur ja ska beskriva hur jag känner, elr man kan säga... att jag känner mig inte tillräckligt bra, vet ej hur ja ska förklara de med ord, men den förklaringen får räcka.
Jag har fått upp tanken på att prova skära mig, men vad ger de egentligen, massa ärr på hela kroppen, inte så fint precis, men tanken har ändå ploppa upp i huvet på mig.
känns som jag är på botten av allt just nu, och alla andra får lida.
Jag är ständigt på dåligt humör, skriker åt kompisar och föräldrar, och bråkar med dom som är nära.
ja vill bara att någon ska komma och hålla om mig, ja vill inte vara ensam, när ja inte är ensam så rullar inte dessa tankar runt i huvudet.
och johan, jag älskar dig så otroligt mycket och jag hoppas du känner lika om mig som jag gör för dig.
jag brukar vara riktigt jävlig mot dig ibland, och de ber ja om förlåtelse för.
jag överreagerar hela tiden som tillslut leder till bråk som slutar med att jag ligger hemma och gråter och undrar vad det är för fel på mig..
men innerst inne finns du, och betyder jävligt mycke! jag har bara svårt och visa de..
du har tagit mitt hjärta, jag är helt såld.
vad skulle jag göra utan dig?
alla framsteg och motgångar vi gått genom tsm, vilka minnen!
ett minne som aldrig ja kommer glömma är första dagen vi träffades, båda var lite halv emo,
och ja undrade; va fan ha mamma drage hit fr konstig typ?
och sen när vi red så sa du: nu måste vi bli vänner så vi kan rida tsm.
jag hoppas vi håller ihop länge, tsm eller vänner, glad i vilket fall!
nu skriver jag igen att jag älskar dig även fast jag vet att ja skrev de i början,
men det är verkligen så jag känner, du är helt fucking underbar!
min pojke och min allra bästa vän, sista saken ja vill skriva är
DU ÄR SOM LOVA, ALLT OCH LITE TILL! ♥
Kommentarer
Trackback
